EN 18221: lagring, arkivering och beständighet för digitala produktpass

EN 18221 är den europeiska standarden för hur ett digitalt produktpass lagras, hur dess historik arkiveras och hur passet hålls tillgängligt under hela den tid lagen kräver. Den riktar sig till den som släpper ut produkter med produktpass på EU-marknaden och till de tjänsteleverantörer som lagrar passen åt dem.

Frågan standarden svarar på är enkel att ställa men svår att lösa: vad händer med passet när produkten lever längre än företaget som gjorde den, eller när uppgifterna i passet ändras efter försäljningen? EN 18221 är en av de sex harmoniserade standarder för produktpass som kommissionen hänvisade till i Europeiska unionens officiella tidning i juli 2026.

Vad standarden omfattar

Standarden heter i sin helhet Digital product passport – Data storage, archiving, and data persistence. Den fastställdes som svensk standard (SS-EN 18221:2026) den 27 maj 2026 och omfattar 13 sidor, vilket gör den till den kortaste av de sex. Enligt SIS sammanfattning täcker den tre saker:

• Decentraliserad lagring. Passen ligger hos den ekonomiska aktören eller en tjänsteleverantör, inte i en central EU-databas. Det EU:s register enligt ESPR artikel 13 lagrar är i första hand de unika identifierarna, inte passens innehåll.
• Arkivering. En arkivtjänst lagrar äldre passdata på ett säkert sätt så att en fullständig historik bevaras. SIS sammanfattning lyfter särskilt fram att detta är relevant för marknadskontroll.
• Beständighet. Uppgifterna i passet ska finnas kvar även när den ekonomiska aktör som skapade passet inte längre är verksam.

Standarden ställer dessutom krav på replikering mellan ekonomiska aktörer och backupoperatörer, och regler för hur passets livslängd definieras. CEN och CENELEC beskrev i sitt webbinarium den 25 juni 2026 standardens syfte som att säkerställa korrekta, oförändrade, kompletta och aktuella uppgifter i varje fas av livscykeln, att möjliggöra versionshantering och arkivering hos betrodda backupleverantörer, och att vara teknikneutral.

Vad den kräver i praktiken

Varje ändring arkiveras

Ett produktpass är inte en post som skrivs över. Enligt standardens avsnitt 4.2 börjar arkiveringen vid den första ändringen av passet, och alla ändringar arkiveras utom sådana som produktens regler uttryckligen undantar, till exempel sensordata i realtid. De arkiverade versionerna ska bevaras under passets hela livslängd, både hos den som skapat passet (eller dess huvudleverantör) och hos backupleverantören. Den version som gällde vid en viss tidpunkt ska kunna hämtas av aktörer som är autentiserade och behöriga. Arkivet ska alltså gå att fråga, inte bara vara en logg som ingen kan läsa.

För en tillsynsmyndighet är det här avgörande. Om ett materialinnehåll eller ett återvunnet innehåll ändras efter att produkten sålts, måste det gå att se vad passet sa när produkten släpptes ut på marknaden.

En säkerhetskopia hos en tjänsteleverantör

ESPR artikel 10.4 kräver att den ekonomiska aktören, när produkten släpps ut på marknaden, gör en säkerhetskopia av passet tillgänglig via en tjänsteleverantör för digitala produktpass. Bilaga III punkt l nämner referensen till den leverantör som har säkerhetskopian bland de uppgifter som kan ingå i passet. EN 18221 beskriver hur det går till tekniskt: säkerhetskopian ska innehålla den aktuella versionen och de historiska versioner som krävs, och den allmänna åtkomsten via backupen öppnas när den ekonomiska aktören inte längre är verksam på marknaden.

Standardens formulering är villkorad: en säkerhetskopia kan krävas, och om den gör det framgår av reglerna för produkten. För produkter under ESPR följer kravet av artikel 10.4. För batterier finns motsvarande skydd i batteriförordningen, se nedan.

Ekonomisk aktörsom skapade passet

v3 · aktuellv2v1

varje ändring arkiveras (avsnitt 4.2)

replikeras

Säkerhetskopiahos en tjänsteleverantör

v3 · aktuellv2v1

aktuell version och den historik som krävs

Om aktören inte längre är verksam öppnas den allmänna åtkomsten via säkerhetskopian.

Livslängden kommer från lagen, inte från standarden

EN 18221 anger inget antal år. Standarden definierar passets livslängd som den period under vilken passet enligt regelverket ska vara tillgängligt, och alla krav på varaktighet pekar tillbaka på den definitionen. Hur länge ett textilpass eller ett möbelpass ska finnas kvar avgörs därför av den delegerade akten för produktgruppen. ESPR artikel 9.2 i säger att perioden ska motsvara åtminstone produktens förväntade livslängd.

Hur den hänger ihop med de andra standarderna och lagen

CEN och CENELEC beskriver de åtta standarderna som modulära och sammanlänkade. I den arbetsgång som presenterades i juni 2026 motsvarar EN 18221 steg 3 och 4: att lagra passets data på modell-, parti- eller individnivå och att lagra den i en backup.

• EN 18219 kräver att identifieraren är beständig, även efter insolvens eller likvidation. Det löftet hålls bara om det finns ett pass att peka på, och det är EN 18221 som ser till det.
• EN 18223 definierar passets huvud med bland annat lastUpdated och dppStatus. Ändringar loggas och arkiveras enligt EN 18221, kopplade till passets identifierare.
• EN 18222 beskriver API:et som läser och uppdaterar passen. Arkivet är det som gör att en uppdatering inte raderar historiken.
• EN 18239 och EN 18246 handlar om vem som får läsa vad och hur man visar att data inte ändrats. De är fastställda men inte citerade i EUT.

ESPR

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2026/1736 av den 14 juli 2026 publicerade hänvisningen till EN 18221:2026 i EUT den 15 juli 2026. Beslutet konstaterar att de sex standarderna uppfyller kraven i ESPR artiklarna 10 och 11. Enligt ESPR artikel 41.2 presumeras ett pass som följer en harmoniserad standard uppfylla de krav i artiklarna 10 och 11 som standarden täcker.

Standardens bilaga ZA kopplar den till två krav i ESPR: artikel 10.4 (avsnitt 4.3 och 4.5, och då bara backupens tekniska sida, inte att en backup finns) och artikel 11 c (avsnitt 4.5). De krav i ESPR som rör lagring och beständighet är:

• artikel 10.4: säkerhetskopia via en tjänsteleverantör för digitala produktpass,
• artikel 11 c: passet lagras av den ekonomiska aktör som skapat det eller av tjänsteleverantörer,
• artikel 11 e: passet ska finnas kvar under den period som den delegerade akten anger, även efter insolvens, likvidation eller upphörd verksamhet i unionen,
• artikel 11, andra stycket: en tjänsteleverantör som lagrar passet får inte sälja, återanvända eller behandla uppgifterna utöver vad tjänsten kräver, om inget annat avtalats med den ekonomiska aktören.

Batteriförordningen

Batteriförordningen (EU) 2023/1542 har egna regler. Från den 18 februari 2027 krävs ett batteripass för varje LMT-batteri, varje industribatteri över 2 kWh och varje batteri för elfordon (artikel 77.1). Artikel 78 c säger att uppgifterna lagras av den ansvariga ekonomiska aktören eller av operatörer som bemyndigats att agera för dem, och 78 e att passet ska finnas kvar när den ekonomiska aktören upphört att existera eller upphört med sin verksamhet i unionen. Artikel 77.8 anger slutpunkten: batteripasset upphör när batteriet har återvunnits.

Vanliga missförstånd

"Det räcker att lagra den senaste versionen"

Nej. Ett system som bara sparar passets nuvarande tillstånd saknar den historik som EN 18221 kräver. Det är också svårt att lägga till i efterhand, eftersom de versioner som redan skrivits över inte går att återskapa.

"EU lagrar passen åt oss"

Nej. Registret enligt ESPR artikel 13 lagrar åtminstone de unika identifierarna, och för produkter som ska övergå till fri omsättning varukoden. Passens innehåll ligger decentraliserat hos ekonomiska aktörer och tjänsteleverantörer, vilket är precis därför standarden behövs.

"Standarden säger hur många år passet ska finnas"

Nej. Den hänvisar till livslängden i regelverket. Antalet år står i den delegerade akten för produktgruppen, eller för batterier i batteriförordningen.

"En backupvärd i passet betyder att kopian finns"

En uppgift om var säkerhetskopian ska ligga är ett löfte, inte ett bevis. Det som räknas är att kopian faktiskt har replikerats dit och hålls aktuell.

Så ser det ut i praktiken

I DPP Agent, som Blippa utvecklar, sparas varje ändring av ett pass som en ny version i stället för att skriva över den gamla. Den öppna validatorn kontrollerar om ett pass anger en backupvärd. Ett angivet värdnamn räknas inte som bevis: uppger utgivaren själv att kopian aldrig har replikerats, redovisas kravet som delvis uppfyllt. Regeln gäller även DPP Agents egna pass. Hela serien finns i översikten över DPP-standarderna, och identifierare och databärare per produktkategori finns på sidan DPP-standarder.